Hej alla!

 

Jag vet inte om ni har läst detta men den 17/5 slog en meteorit på månen som gav upphov till en krater. Själva nedslaget gick faktiskt att se här ifrån jorden, med blotta ögat! Och det var bara en sten med 30 cm i diameter med en fart på 90 000km/h (!). I rymden är dessa stenar, även kallader micro meteorites (hade en kurs i detta ämne) ett stort problem. Ibland händer det att stenar träffar satelliter och då kan de i värsta fall sluta att fungera helt. 

NASA har haft ögonen på månen i 8 år nu och har sett många nedslag. Den här var dock det största och ljuset från den gick som sagt att se från jorden. Hur kommer det sig att en sådan liten sten kan ge upphov till detta? Det beror faktiskt på att månen inte har någon atmosfär, eller väldigt tunn atmosfär jämfört med andra planeter/månar i solsystemet. En tunn atmosfär kan inte bromsa en sten och då är kraften större när den slår ner på ytan. Här på jorden har vi en atmosfär som får stenen att brinna upp på grund av friktionen mellan den och atomerna i luften. Men som ni säkert med så händer det att en sten når ytan, men det händer inte så ofta. 

Nedan kan ni se en intressant video om händelsen. NASA är så duktiga när det kommer till informativa videon.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Nu är föreläsningen som jag höll i Linköping uppe på Youtube. Jag trodde aldrig att den skulle bli över 50 minuter lång, men det är ju jag. Jag älskar att rabbla upp massa onödigt ibland och det hände lite då och då under föreläsningen. 

Ett tips till alla som tänker föreläsa i framtiden: plugga inte in varje replik. Själv så sa jag exakt allt som dök upp i huvudet, jag visste bara vilka punkter som skulle tas upp. Jag gillar att vara lite oförutsägbar och säga spontana saker, bara improvisera lite. Det är roligare och man får mer kontakt med publiken.

Dock ska vi inte tala om mitt kroppsspråk. Jag kan inte stå still, så är det. :) Och fyfan vad sliten jag ser ut. jag sov bara 2 timmar den natten! 
Aja, nu ska jag inte klaga mer. Titta gärna på föreläsningen om ni har en stund över. Jag vågar däremot inte göra det, tycker att det är så pinsamt att höra sig själv prata.