Vilken soluppgång!
Kategori: Allmänt (9) Kommentarer>
Soluppgångar är vi med om varje dag, eller kanske inte varje dag. I Kiruna, där jag ska bo snart, går solen inte upp under vintrarna. Nedan ser ni en soluppgång, och bilden är tagen av en astronaut som är i ISS! Visst är bilden underbar? Det svarta är jorden, och det som är blått är jordens atmosfär.
Den 27:e togs den här bilden, av astronauten Ron Garan. Soluppgången som fångades på bild, är en av 16 om dagen.Ni hittar en större bild HÄR.
Jag och Charles Duke. Tack Arielspace för bilden! Kan fortfarande inte glömma den dagen!
Första skoldagen
Kategori: Allmänt (5) Kommentarer>
Det var ett tag sen jag uppdaterade bloggen. Jag spenderade mina sista dagar i Göteborg med familjen och vänner, och nu är jag i Luleå. Hade min första lektion och labb. Ser fram emot mitt tredje år, snart är jag rymdtekniker! Kan inte fatta det! det är så lie kvar, 3 år är ingenting för mig! :D
Video med "the moonwalker"
Hur det var att få träffa astronauten.
Kategori: Allmänt (4) Kommentarer>
Jag måste få säga att gårdagen kommer att vara något jag sent kommer att glömma. Jag var inte så nervös från början faktiskt, konstigt nog. Men när jag väl var framme i Tekniska museet så började hjärtat klappa hårdare.
Jag var ganska tidig där, så jag gick runt och kollade på deras rymdutställning (för andra gången).
Klockan halv 1 var det dags att gå till hörsalen. Jag fick en reserverad plats, så jag sprang och satt mig längst fram. Då skulle han vara 1 meter ifrån mig, vilket skulle ge mig chansen att ta bättre bilder.
Föreläsningen började kl 13, och när han presenterades och kom in så fick jag världens största leende på läpparna. Vilken lycka jag kände där, det går faktiskt inte att beskriva. Apollo programmet formade mig till den person jag är idag, så att få träffa en Apollo astronaut var något extra.-
Han startade med att presentera sig själv, sen så började han tala om sin barndom, vilken utbildning han valde, hur det kändes att få sitta i rymdfärjan, hur det var på månen osv. Och han skämtade emellan, vilket fick publiken att skratta.
Charles Duke var väldigt charmig och det var otroligt intressant att lyssna på honom. 2 timmar kändes som 1 timme, det gick väldigt snabbt. Jag satt och log som en galning under hela föreläsningen, och varje gång vi fick ögonkontakt så började han le lite. Jag måste ha sett läskig ut, men jag var ju hur glad som helst.
Sen fick publiken ställa frågor, och han svarade gladeligen på alla. Sen var det dags för signering och man fick fotas med honom. Jag fotades med honom när alla stack, för det var många som trängdes. Han signerade även fotot som jag framkallade några dagar innan. Och sen var allt slut.
Allt var försenat, och jag fick tråkigt nog inte intervjua honom. Jag ville det verkligen, men dem hade bråttom. Men jag är inte bitter, bara att få träffa honom räckte för mig. Jag filmade en liten bit av hans föreläsning, kommer att ladda upp den senare.
Den här träffen var exakt vad jag behövde just nu. För nu har jag en ny dröm som jag SKA förverkliga. Jag ska kämpa för den. Drömmen är att få träffa Apollo 11 astronauten Buzz Aldrin, mannen som fick mig astronomiintresserad. Jag ska få den förverkligad inom de närmste åren. Wait and see.. ;)
Bad honom att skriva "Failure is not an option" också.
Jag är den lyckligaste tjejen i världen!
Kategori: Allmänt (2) Kommentarer>
Jag ska träffa en som har varit på månen!!
Kategori: Allmänt (11) Kommentarer>
Hoppas att ni har det trevligt den här söndagskvällen. Här i Göteborg regnar det som bara den, hösten är verkligen här. Men jag är inte ledsen, för något som jag aldrig trodde skulle hända, händer nästa vecka! Jag är otroligt nervös och undrar hur det kommer att gå.
Jag ska nämligen till Stockholm på lördag nästa vecka, ska till Tekniska museet. Och där kommer det att hållas en presskonferans. Månen kommer att ligga i fokus, en månsten kommer att visas! Men själva gästen är anledningen till att jag reser dit.
Ingen mindre än NASAs astronaut Charles Duke ska besöka museet, och han kommer att berätta om Apollo 16 bland annat. Det speciella med honom är att han har varit på månen! Han har bland annat kört månbilen som är kvar där. Ett foto på hans familj är också kvar på månen. Ni förstår inte hur nervös jag är, jag ska få träffa en som har varit på månen. Jag vet inte hur många gånger jag har tänkt på Buzz Aldrin och Neil Armstrong, att jag kanske en dag kommer att få träffa dem. Det är min ultimata dröm när det gäller personer jag vill träffa. Det var ju dem som fick mig rymdintresserad. Men Charles Duke är definitivt någon jag vill träffa!
Och nu till det bästa, jag ska få intervjua honom! Jag blir nervös så fort jag tänker på det! Jag ska alltså sitta med honom, och prata med honom! Och allt kommer att sändas live via internet (länken kommer nästa vecka). Hela konferensen kommer att sändas live!
Snacka om att jag kommer att tappa bort mig totalt, kommer att stamma! Tyckte att det var nervöst att få intervjua Christer Fuglesang, men detta är 10 gånger värre! Åh, mitt hjärta bankar hårt. Jag längtar så mycket, det går inte att beskriva det. Jag är såååå NERVÖS så det inte är sant! Ibland känner jag mig så lyckligt lottad. Ska få honom att signera ett foto som jag sen ska rama in. Kommer att passa fint i min lägenhet i Kiruna, ska flytta dit snart.
Nu behöver jag hjälp av er. Ni får bestämma frågorna som jag kommer att ställa honom. Så tänk ut något kul och skriv det som en kommentar. Jag kommer att ta max 6 frågor, kanske fler ifall han är blyg och pratar lite heheh. Jag kommer även själv att filma allt, så att ni som missar streamingen får se det hela. Så kom igen kära läsare, nu har ni chansen att få eran fråga svarad av en som har varit på månen!!
Antimateria
Kategori: Allmänt (2) Kommentarer>
Förra året skrev jag en uppsats om hot från rymden. Jag valde att skriva om Aphopis och hur vi kan stoppa den, eller stenar lika stora som den i framtiden. Då nämnde jag antimateria, att vi kunde använda en bomb som skulle explodera på asteroidens yta och knuffa den ur omloppsbanan. Min lärare sa att det absolut inte kommer att funkar och att jag inte borde tro på det Dan Brown skrev. Jag fick min inspiration från hans bok, och min lärare gissade rätt. Men kan jag verkligen ha fel?
Enligt Aftonbladet, och flera andra hemsidor, så har man upptäckt antimateria. Forskarna har tydligen upptäckt ett tunnt bälte runt jorden, ett bälte av antimateria. Och man spår att antimateria kommer att användas som bränsle när vi skickar våra rymdfarkoster i framtiden. Forskarna tror att det kan finnas tillräckligt med antimateria för att genomföra ett provprogram för att använda antimateria som bränsle i framtidens rymdfarkoster.Fyndet gjordes av satelliten Pamela, som sköts upp 2006 och studerar högenergipartiklar från solen samt kosmisk strålning.
(Källa: Aftonbladet)
Antimateria har alltså fångats upp av jordens magnetfält, precis som Dan Brown beskrev i sin bok. Men då handlade det om en droppe antimateria som hölls stabil av ett konstgjort magnetfält. Men det handlar i princip om samma sak.
Vad är nu antimateria egentligen? Lite kort kan man säga att det är motsatsen till vanligt materia. En elektron kan ses som materia och dess motsats är positron. Som svart och vitt är varandras motsatser.
För någon dags sen läste jag ur Allt om vetenskap och där kunde man också läsa om antimateria. Denna gånger var det intressantare, för forskare hade framställt antimateria. Rubriken lyder: Antimateria infångat i en hel kvart.
Enligt artikeln "tävlar" forkare om att framställa antimateria och att sedan hantera det under en lång period. Problemet med antimateria är som sagt att vid kontakt med vanlig materia så förintas bägge omedelbart. Detta skapar svårigheter, för hur enkelt blir det att studera något som försvinner blixtsnabbt?
Vid forskningsanläggningen Cern i Schweiz har fysikerna vid Alpha-labortatoriet ny lyckats hålla kvar ett antal atomer av antiväte i över femton minuter, i en inneslutning skapad av starka magnetfält. Det är 5000 gånger längre än tidigare rekord. Poängen med att göra antimateria är för att kunna sudera och jämföra till exempel vanligt väte med antiväte för att se om substanserna har samma egenskaper. Svaren ska kanske kunna förklara varför vi lever i ett universum av materia, och inte i en värld byggd av antimateria. (Källa: Allt om vetenskap)
Vad säger ni, kommer vi att kunna skapa tillräckligt med antimateria så att det kan användas som bränsle i framtiden? Och hur hade världen varit om allt hade varit uppbyggd av antimateria istället? Precis likadant, eller hade det sett annorlunda ut?
Voyager 1, länge ut än något annat
Kategori: Allmänt (1) Kommentarer>
Jag har haft NOLL inspiration dessa dagar. Ibland har man inte lust att skriva något och det har jag kännt nu för tiden. Nej, jag har absolut inte tröttnat på astronomi. Det är mer att jag ska till Luleå om 3 veckor nästan, och jag blir deppig så fort jag tänker på det ;)
Nu har tidningen Allt om Vetenskap givit mig lite inspiration, så nu känner jag för att skriva ett inlägg. Planerar även på att fixa en ny video, måste bara till observatoriet.
Jag har skrivit om Voyager sonderna tidigare, men jag läste Allt om Vetenskap häromdan och ville ta upp det här igen.
Rymdsonden Voyager 1 har nu efter 34 års resa i rymden nått ut till solsystemets yttersta gränsområden, i ett område som kallas för heliosfären(sök på bloggen för mer information). Det är ett område där solen nästan inte påverkar alls omgivningen alls, för att det är så långt bort.
Sonden befinner sig nu väldigt långt bort, det tar hela 16 timmar för sondens radiosignaler att nå jorden. 16 timmar är väldigt mycket, det är som att veta vilken låt som en radiostation ska spela, men man behöver vänta 16 timmar på att låten ska spela. Sen ska man vänta på nästa, som kommer 16 timmar efter. Ungefär så.
Den är nu på väg till den del av rymden där gaspartiklar från de övriga galaxen dominerar. astronomerna hade förväntat sig en skarp och tydlig gräns där heliosfären upphör, men den tycks inte finnas. Alltså blir den tunnare ju längre bort man reser.
Istället blandas solens allt långsammare gaser med materia från den yttre rymden. Eftersom man inte har haft någon tillförlitlig modell över det här gränslandet kan det hända att Voyager redan befinner sig i det som kallas det interstellära rymden (sökt på bloggen), där strålningen från avlägsna supernovor påverkar mer än solvinden, utan att vi vet om det. Tänk er att partiklar från närliggande supernovor träffar sonden, är det inte fantastiskt?
Voyager 1 kommer att fortsätta lämna data minst till 2020, då plutoniumreaktorn ombort slutar att fungerar. Sedan reser den vidare in i oändligheten och beräknas passera stjärnbilden Giraffen om ca 40 000 år. (källa: Allt om vetenskap)
Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan inte beskriva det med ord. Den kommer att resa ut i rymden så länge den inte störs av en annan himlakropp där ute. Vem vet vart den hamnar? Den närmaste stjärnan ligger 4,2 ljusår bort, kanske finns det en chans att den reser så långt? Det går inte att förutspå det. Människan har nu lämnat ett riktigt spår efter sig. Vi kommer nog aldrig bli glömda ifall något när ute hittar sonden.
