NASA ska besöka planeten Mars igen, det är planerat. Och roboten som ska dit är en av deras mest avancerade robotar. Dens uppgift är att utforska planetens yta så att vi kan lära oss mer om vårt solsystem, speciellt planeten som kan han liv. Den är nu på väg mot Mars (sköts upp för två dagar sen), och går det enligt planerna så är den framme den 6/8 2012. Om ni vill läsa mer om Mars science laboratory mission, så ska ni definitivt besöka den

Den här videon tycker jag är värd att se. Den visar olika uppskjutningar, från år 1981 till år 2011 då Atlantis hade sitt sista besök i rymden och rymdfarkosterna skrotades. Mycket fin kvalité på videon också, alltid ett plus!

Jag kom precis hem och ute kunde man se norrsken. Och färgen var grön, riktigt grönt norrsken! Nu sker det ofta och man märker att solen är väldigt aktiv. År 2013, då är den som mest aktiv. Längtar redan...

Tänkte dela med mig av en bild som jag hittade. I verkligheten har inte Saturnus så starka konturer och stormarna så tydligt. Men NASA (om jag har rätt) har ändrat lite på fägerna och då dyker helt plötsligt stormas upp. Saturnus är en livlig planet, vilket bilden bevisar. Snyggt jobbat Cassini, som tog bilden! Ni kan läsa mer om bilden HÄR

Var det förresten någon av er som såg meteorregnet? Här gick det inte att se någon, som vanligt. Men APOD har publicerat en bild, som någon i Teneriffa hade tagit. På bilden ser man en meteor, som färdas i 70 km/s, och som brinner upp i jordens atmosfär pga. friktionen mellan den och luften. Bilderna till höger är spår efter meteoren, efter att den hade brunnit upp.

Vill bara uppdatera det här med Leoniderna, med hjälp av en läsare. Det här skrev han:

Det är på fredagsmorgonen som man har chans att se flest leonider. Några saker att tänka på:

- Det är bara när det är meteorstorm som man kan se tusentals meteorer per timme. Någon storm kommer Leoniderna säkerligen inte att uppvisa i år, kanske kan man räkna med ett tiotal meteorer per timme om man har bra förhållanden.

- Man måste vänta till en bit efter midnatt för att kunna se några leonider alls. Det gäller att radianten har stigit upp ordentligt över horisonten. Bäst är det på morgonen. Att försöka se leonider på kvällen är som att försöka se månen innan den stigit upp, dvs i princip omöjligt.

- När radinten väl har stigit upp så kan man se leodinder var som helst på himlen. I närheten av radianten (i Lejonet) är spåren kortare och oftast inte så praktfulla. Flest ser man där himlen är mörkast, där man har bäst gränsmagnitud, vanligen rakt uppåt (mot zenit). Alla leonider tycks utstråla från radianten om man förlänger spåren bakåt, men det betyder alltså inte att man ser fler leonider för att man tittar mot radianten.

Tack så mycket Hans Bengtsson!

Så passa på och njut av naturens skådespeleri. Jag HOPPAS verkligen att det inte är mulet på torsdag, här i Luleå och i resten av Sverige. Men vad är oddsen egentligen..? Lycka till!

2011-11-11 är det idag, och det är så mycket uppmärksamhet kring detta datum. Varför måste det hända något speciellt just den här dagen? Är det bara en del av människans fantasi, att tro att något ska hända just idag? Jag tycker att vi människor vill att något ska hända, och att vi sen kan länka det till just den här dagen. Samma sak gäller år 2012 och domedagen. Tänk er, 12-12-12! Vi vill nästan att det ska ske. För sker det så kan man säga "jag hade rätt".
Tänk om något händer med en viss person idag, är det datumet som står bakom det, är det en högre kraft eller är det bara en slump att det händer just den här dagen? Jag brukar oftast säga att allt som händer oss, händer av en anledning. Händer det något, så finns det ett svar till det. Man finner säkert inte svaret på en gång, men den dyker upp så småningom. Och då känner man sig nästan visare, så känner jag i alla fall. 
Jag känner att den här dagen, är precis som alla andra dagar. Händer det något så händer det något. Det som gör dagen speciell är just 11-11-11, inget annat. Om man nu tror att något kommer att hända, så kan man lika gärna tro på alla "siare" och folk som tror sig kunna bestämma ens dag genom att titta på himlakropparnas positioner, med andra ord ens horoskop. Tolka dagen hur ni vill, jag tror personligen inte att det kommer att hända något idag.

Jag har ofta suttit och tänkt på mina få uppdateringar. Eftersom att astronomi är en liten del av vetenskapen, men ändå ett brett område, så finns det ibland inte så mycket intressant att skriva om. Jag tycker inte om att vara som en "robot" och bara rabbla upp massa ointressanta nyheter. Jag är en bloggare, inget annat. Vill skriva mer personliga inlägg om astronomi, och samtidigt lära ut. Eftersom att man kan läsa om praktiskt taget allt som har med astronomi att göra här, så tänkte jag, varför inte skriva intressanta vetenskapsinlägg? Jag vill att min blogg ska bli bredare. Den röda tråden är självklart astronomi, men jag vill ha mer. Så vad säger nu, ska jag skriva om vetenskap lite då och då? Kan börja med inlägg och se vart det fortsätter...

Min förmåga att uppdatera är inte den bästa. Har mycket att göra, och lite tid. Men så blir det ibland. 

Igår kunde man se en dokumentär om solförmörkelser, tror att det var kunskapskanalen som visade den. Efter det besökte jag Illustrerad vetenskaps hemsida, och där fanns det mer om solförmörkelser. Frågan lyder: kan solförmörkelser ses på andra håll i solsystemet? Jag har faktiskt aldrig tänkt på det, kanske någon av er som har gjort det? Tänkte sammanfatta det Illustrerad Vetenskap har skrivit.

Solförmörkelser sker när jorden är i linje med månen och solen. Månen befinner sig då framför solen och skymmer solljuset under en liten stund. Månens skugga faller då på jorden och det är då vi ser förmörkelsen. Enligt dokumentären igår så trodde Egyptierna bland annat att domedagen var nära efter en solförmörkelsen, att gud var arg. Dock var det Mayaindianerna som var smartast, de dokumenterade hela händelsen. 

På månen kan man uppleva solförmörkelser. I detta fall är det jorden, vars diameter är 4x månens, som täcker solen. Då bryts solljuset i jordens atmosfär, och det ser ut som en solnedgång kring jorden, som ses som en mörk skiva omgiven av ett rött, lysande band. Förmörkelsen varar i ett par timmar, och månen blir röd av skenet från jorden. Detta kallas för en månförmörkelse, men på månen heter det inte så så klart.

På Venus och Merkurius kan man inte se någon, för dessa har ingen måne/månar. Om de nu skulle haft en måne (eller flera), så skulle dessa behövas vara riktigt stora eftersom att planeterna är så nära solen. Vet inte riktigt hur stora de hade behövt vara, men större än månen kan jag tänka mig.

Mars bjuder inte heller på förmörkelser. Även om planeten har två små månar (Phobos och Deimos), är ingen av månarna stor nog att täcka solen. Så här är det tvärtom här, den har månar men dessa är för små.

Jupiter har många mångar, men de fyra största skapar ofta totala förmörkelser. Då Jupiter inte har någon fast yta, och dess atmosfär dessutom är full av moln, kan dessa dock inte upplevas. Men det kan man däremot från Jupiters fyra största månar, som man kan se med ett teleskop! Dessa heter Io, Europa, Ganymedes och Callisto, och de omgivande månarna kring dessa kan ge upphov till totala solförmörkelser. 

"Vissa syner är särskilt imponerande. Månen Io är vulkanisk och har nästan konstanta utbrott. När den skymmer solen, ses utbrotten troligen som röda fläckar. En gång under varje månes omlopp skymmer Jupiter dessutom solen, så att det uppstår en brytning av ljuset i Jupiters atmosfär. "

Och sist till Saturnus, vars ringar står i vägen. Men detta betyder inte att man inte får se solförmörkelser där. När ringarna förmörkar solen, och när ljuset träffar ringarnas biljoner ispartiklar, så går det säkert att se en fin förmörkelse.

För att sammanfatta det hela:
Gasjättarna Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus har ingen fast yta. Därför måste man resa till månarna för att uppleva förmörkelser. Men de har ett stort antal månar, vilket betyder att det från varje enskild måne alltid finns andra månar på himlen. Tänk er Saturnus med sina 60 månar, sannorlikheten är stor. Några av dessa månar ligger så nära varandra att de kan skapa solförmörkelser.

Detta fenomen är med andra ord inte så ovanligt. Men att få se en på riktigt, det vet jag inte om någon kommer att få göra. Tror faktiskt inte det. Kanske kommer en robot att filma en i framtiden?

Läskigt värre! En solförmörkelse från Antarktis, den 4 maj 2008. Foto: NASA