Universums form

Hej alla!

Har haft lite idé torka när det gäller inlägg, sånt händer ibland. Men nu hittade jag ett intressant ämne som jag tänkte ta upp. Det här med att universum är oändlig har jag svårt att förstå, har sagt det tidigare. Att det är oändlig och att det inte finns ett stopp, en vägg som blokerar ungefär. Att det finns flera dimensioner och flera universum som överlappar varandra. Allt det här är så svårt att föreställa sig, hur mycket man än försöker så är det svårt att fatta det.
Men hur är det med universums form? Allt vi ser runtomkring oss har en viss geometri, gäller det även själva rymden? Illustrerad Vetenskap har skrivit lite om det här, titeln lyder: Universums form. Hur skulle universum se ut, om vi kunde betrakta det utifrån? (Är man medlem så kan man ladda ner artikeln). Hur kan man svara på den här frågan? Skulle kanske gravitationen ge oss en förklaring. Jag tänker på gravitationella förstoringsglas som visar himlakroppar bakom en annan. Skulle det här fenomenet kanske lösa gåtan om universums form?
Föreställ er mörk materia eller något annat som inte är synlig, men som plötsligt "blir synligt" med hjälp av gravitationens påverkan. Gravitationen kanske är så starkt så att det mörka materiat avsänder energi i någon form och formas på ett speciellt sätt. Som till exempel ett svart hål som slukar materia från en närliggande stjärna. Man ser då händelsehorisonten och vet då ungefär hur hålet är format och vart gravitaionen är som starkast. Skulle det kunna vara möjligt? Det kanske inte låter vettigt, jag vet. Ska man helt enkelt acceptera att universum bara fortsätter och att det inte finns något bakom det? Eller finns det något bakom universum? Vad i så fall? Har någon av er tänkt på det? Vad har ni att säga om ämnet?
Universum som en badring?
P.s. Det skrivs mycket om månlandningen här på bloggen. Om ni klickar på min ESA resa så hittar ni kommentarerna. Ska jag istället starta ett "forum" så att alla kan ta del av diskussionen? Det är väl inte så kul att läsa om månlandningen när själva inlägget handlar om min resa. d.s.

Kommentarer
Ingemar.T

Universum är nog oändligt i den formen som spelytan i "delfi meteor" (ett gammalt arkadspel) är oändlig. Om universum var ett 2dimensionellt plan, och du åkte så långt upp du kunde, så hade du kommit fram ur botten när du åkte över "gränsen". Du hade dock aldrig uppfattat övergången eller sett någon gräns. Dvs det finns antagligen en bestämd mängd saker inuti vårt universum men inuti ett 3dimensionellt utrymme där alla "väggar" sitter ihop. Det är svårt att förstå för oss hur detta skulle fungera eftersom det som orsakade detta fenomen skulle utspela sig i den 4de dimensionen. Vilken form universum skulle få är också svårt att säga, men vi skulle kanske kunna anta att det är en sfär, cylinder eller "badboll" pga hur gravitation påverkar massa i det 3dimensionella planet. Vad som dock är väldigt intressant med denna teorin är att det skulle tillåta ett universum som är mindre än det observerbara. Vi skulle alltså i verkligheten kunna titta bortom "väggarna" och se oss själva! Vi skulle dock aldrig känna igen vårt solsystem eller vår planet eftersom ljuset vi såg skulle visa solsystemet för länge sedan, långt innan det såg ut som idag. Men för att verkligen kunna förstå vårt universums 3dimensionella, geometriska form hade vi varit tvungna att observera universum ifrån den 4de dimensionen. Alltså ett plan över dimensionen vi upplever just nu. Ungefär som att Columbus seglade runt på en planet täkt av vatten och konstaterade att havet var oändligt. Tills han flög till rymden och såg att han seglade runt på en stor rund boll, då förstod han vad vi hade förstått i den 4de dimensionen. Fast det verkar som att Cristopher Columbus visste att jorden var rund innan han seglade iväg. Och han upptäkte heller inte Amerika. Och det sägs faktiskt att han var lite av ett rövhål.

2012-05-06 18:25:30
Ingemar.T

På tal om ingenting. Om du fick chansen att skicka en sond med kapacitet att upptäcka mikrobiologiskt liv på andra världar och du var tvungen att välja att skicka den till Jupiters måne Europa (närmare, fast ett istäcke över vattnet vi skulle testat) eller till Enceladus runt saturnus (längre bort fast med sprutande gejsrar på ytan). Vilken måne hade du valt? Enceladus är ju bra mycket mer lockande sedan Cassini skickade hem sådana vackra bilder på henne(Enceladus må vara ett pojknamn men här hoppas vi att hon har en bulle i ugnen), men låt oss säga att du inte hade levt länge nog att se resultatet av uppdraget.

2012-05-06 19:07:35
Megamongot

Tack för en fantastisk och väldigt intressant blogg! Jag har lärt mig så mycket om rymden av dig :)

2012-05-13 14:57:32
URL: http://megamongotsmode.blogg.se/
Assi

Tack Ingemar T, du har fått mig att tänka efter när det det gäller det här med universum. Bra skrivet!



Jag är glad att du gillar bloggen, tack så hemskt mycket! :)

2012-05-18 13:05:11
Anonym

Man kanske kan tänka sig att man lever på ett tvådimensionellt plan, eller ja, varför inte en möbius strip där man bara kan följa en rät linje längs mitten, man kommer uppfatta det som att man rör sig längs en plan väg som fortsätter i oändligheten men egentligen rör du dig bara längs samma bana utan slut.
Men sen är det ju svårt att tänka sig detta i vårat fyrdimensionella universum.
Men vad vet vi och vad vet jag, -en femtonåring som har bildat sig en uppfattning utifrån andras uttalanden.

2012-06-21 22:29:33
Y. Santens

Det finns fortfarande många diskussioner angående universums geometri och form. Då skiljer de mellan krökningen av rymden och dess allmänna form (hur "kanterna" hänger ihop). Massan inom universum avgör om vi har ett platt eller böjt universum (positiv eller negativ krökning). Länge trodde de att det inte fanns tillräckligt med massa för att få universum att "dra ihop sig" som en sfär (tyngdkraft har betydelse som du antog). Istället trodde de att det var öppet och hyperboliskt, som en sadel ungefär. Men nu finns det anvisningar att det nog är platt när de tittar på all massa och fördelningen av bakgrundsstrålningen. Fast det är inte helt uteslutet än, såvitt jag vet, att det också kan vara som en sfär eller tillochmed som en hyperbolisk mångfald. Kolla upp hyperbolic manifold för att få en uppfattning om formen. Ett sådant är oändligt i den bemärkelse att man kan åka runt konstant utan att möta en kant som andra kommentarer nämnde.

De söker förresten efter bilder av galaxer som kanske förekommer flera gånger. Utifall geometrin är böjd på det viset att ljuset har hunnit runt en eller flera gånger. Det skulle ge mer information om formen.

2012-08-22 03:27:05
Y. Santens

PS Angående Columbus-kommentaren har jag läst att han och många på den tiden mycket väl visste att jorden var runt. De gamla grekerna hade redan räknat ut omkretsen med bra precision långt innan och den kunskapen var känd. Historikerna nämnde att det är en modern myt att alla på medeltiden trodde att jorden var platt. De sa att myten är så utbredd att även skolböcker har den informationen och att lärare lär ut fel.

2012-08-22 03:38:11
Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)


URL/Bloggadress:


Kommentar: