Jag skrev för ca 3 veckor sen att jag har kontaktat vetenskapsmän inom området astronomi (men även andra områden) som kommer att gästblogga här. Personen fick skriva om precis det han eller hon ville, men jag ville helst ha en text som kan inspirera er till att välja NV ämnen, för vi behöver fler vetenskapsmän (speciellt tjejer). Texten är även till er äldre, som kan behöva en knuff åt rätt riktning, för det är aldrig för sent att börja studera!

Jag kommer att kalla dessa personer för "Vetenskapsmän som inspirerar" och har även skapat en ny kategori som heter Vetenskapsmän. Den första gästbloggaren är Carina Persson. Jag är säker på att många av er har hört talas om henne. Hon är en astronom som också guidar på Onsalas observatorium. Det var där jag träffade henne för första gången. Här har ni vad hon har att säga om sitt yrke:

Ända sedan jag var liten har oändligheten och andra världar fascinerat mig. För mig räckte det med en enda blick på stjärnhimlen för att bli fast. Bara blotta tanken på att varenda liten prick som lyser på natten är en stjärna långt, långt bort är helt magisk. Och när man börjar fundera så slutar aldrig frågorna att komma: Finns det en början och finns det ett slut? Varför lyser stjärnor, finns det andra planeter än de i vårt solsystem, finns det liv därute någonstans? Och om det finns liv därute – varför har ”de” inte hört av sig? Kan tystnaden vara en bekräftelse på att vi är helt ensamma i universum, eller kan det finnas andra orsaker. Men hur i all världen gör man för att forska om universum? Vi kan ju inte direkt åka till andra stjärnor, planeter och galaxer för att studera dem, förutom att skicka rymdsonder inom vårt eget solsystem.

 

För att bli astronom så behöver man gedigna kunskaper i fysik och matematik. Astronomer idag står idag inte direkt och tittar i kikare på stjärnor för att forska, utan det är komplicerade arbeten mestadels framför en dator. Och när man gör observationer så använder man datorer till detta också. Jag själv får just nu t ex data från ett rymdteleskop och jag hämtar dessa data från en databas i Holland med min dator.

 

Även om mitt intresse väcktes redan som liten så har ändå min väg till att bli astronom varit långt ifrån rak. Fysik och kemi tyckte jag kändes obegripligt och tråkigt i grundskolan och jag trodde aldrig att jag hade kapacitet att bli en forskare. Det var inte förrän efter att jag haft ett flertal olika jobb bland annat inom media och lokal-tv och gått en ettårig teaterskola och dessutom fått fyra barn (varav det sista barnet föddes medan jag pluggade på naturvetenskapligt basår och hon var med mig varenda dag till skolan sitt första halvår) som jag började förstå att det där med fysik är ju faktiskt inte omöjligt att förstå. Det är dessutom ett helt fantastiskt ämne! Så det var inte förrän jag var 35 år och ensamstående 4-barnsmamma som jag tog beslutet att flytta till Uppsala med barnen och börja plugga på matematik-naturvetenskapliga programmet med astronomi som inriktning. När jag blev klar hade jag den stora turen att få en doktorandplats på Chalmers med arbetsplats på Onsala rymdobservatorium utanför Göteborg. Och här är jag fortfarande kvar. Jag disputerade 2009 och har under 2010-2013 lyckats få forskningsanslag från svenska rymdstyrelsen och håller just nu på att forska med data från rymdteleskopet Herschel. Det tog tid innan jag kom så här långt. Och det var fruktansvärt tufft och slitsamt. Men – jag ångrar verkligen ingenting. Man kan inte ha ett bättre jobb eller arbetsplats! Det här är verkligen mitt drömjobb!

 

Jag tackar Carina och önskar henne lycka till med allt!