Hej alla!

 

Nu är jag hemma igen, efter nästan 3 veckor i Turkiet. Även om man är borta under en kort tid så saknar man alltid Sverige, däremot inte vädret. Där var det riktigt varmt, hela 39 plusgrader dagen då jag kom hem. I Göteborg är det regnigt och kallt som alltid. Jag behöver dock inte sura, för om 10 dagar ska jag till Tunisien och solen igen!

 

Jag vill tipsa er om en bok som jag läste när jag var i Turkiet. Ni som har läst den håller nog med mig om att den är riktigt bra, och till er som inte har gjort det så ska jag berätta lite om vad den handlar om. Boken heter Sånt är livet : om vetenskapens sökande efter livets början, förtattaren heter Roland Poirier Martinsson.

Jag har sett boken flera gånger utan att bry mig, men nu tog jag den och fastnade för den på en gång. Satt i timmar och bara läste ur den, det är en av de bästa böckerna som jag har läst.

 

Man får följa en resa, allt från vad de grekiska filosoferna trodde om livet till dagens vetenskapsmän och deras teorier och sökande efter liv i rymden och hur livet kom till. Vi får läsa vad Platon och Aristoteles filosofi bland annat, om hur kyrkan var emot vetenskapsmännens teorier. Från Galileo och hans teleskop, Crick och Watson som upptäckte DNA spiralen,  till Sthepen Havking och det han har att säga om ämnet. Författaren vävar även in religion ibland, vilket gör boken extra intressant eftersom att jag är både religiös och "vetenskapsman", Jag vill inte avslöja för mycket, men är du en vetenskapsnörd som alltid har funderat på livets uppkomst och om vi är ensamma eller inte så är boken för dig. Låna eller köp den, och tacka mig senare. Jag funderar över att köpa ett eget exemplar, för det kan hända att jag läser ut den igen. Är väldigt imponerad över författarens skrivarsätt, han har gjort ett bra jobb!

Och sen till något annat. I Turkiet har jag sett samma fenomen flera gånger. När månen går upp så är den nästan blodröd, det är hur vackert som helst. Enligt en viss astronom, som jag kontaktade när jag var yngre, så beror detta på luftföroreningar. Hmm, vet inte riktigt om det stämmer. Jag bor i en by där det enda som förorenar luften är cigaretterna som folk röker eller när de bränner torkat gräs på marken. Aja, en vacker syn var det i alla fall.

En annan grej som är det bästa med att bo i  en by är att det inte finns störande gatuljus, där jag bor är det helt mörkt. Jag fick se Vintergatan varje kväll, den gick inte att mista. Jag ångrade mig verkligen över att jag inte tog med mig ett stativ! 

 

En bra bit över horisonten och ändå röd.