Hej alla!

 

Sitter här i mitt rumt och läser Illustrerad vetenskap, min favorit tidskrift! Hittade en intressant artikel, något som många inte har tänkt på. Den handlar om Titanic

 

Som ni säkert vet så sjönk Titanic 1912 i norra Atlanten när den kolliderade med ett isberg. Orsaken till att isberget befann sig däe kan bero på ett konstigt fenomen där månen spelar roll.

Den 4 januari 1912, vilket var ca tre och en halv månad före förslitningen, stod månen ovanligt nära jorden (supermåne). Sist den var så nära oss var år 796 och jorden kommer inte att uppleva något liknande förrän ås 2257. Just då var månen bara sex minuter från att vara full. Jorden hade dessutom dagen före haft sin månadsvis kortaste avstånd till solen. Denna kombination, som är sällsynt, av fullmåne och månens, solens och jordens positioner gav upphov till ett starkt tidvatten. Detta kallas för sprindflod och det var på grund av detta som isberget slet sig loss från Grönlands glaciärer och drevs söderut. 

Enligt forskarnas beräkningar påverkade högvattet några isberg som från början kom från de grönländska fjordarna men som strandat på grunt vatten utanför Kanada. Tidvattnet satte isberget i rörelse och in i en södergående havsström. Detta kan stämma eftersom att det fanns väldigt många isberg i Atlanten under våren 1912. 

Före förslitningen hade Titanics kapten mottagit meddelanden från andra fartyg om isberg på rutten. Kaptenen ändrade då kursen och styrde lite åt söderl. Trots det kolliderade Titanic med ett isberg och 1200 människor miste livet den dagen.

 

Har någon av er hört talas om denna teori? För mig är den ny. Kan forskarna vid Texas State University ha rätt?