Hej alla!
Jag har haft NOLL inspiration dessa dagar. Ibland har man inte lust att skriva något och det har jag kännt nu för tiden. Nej, jag har absolut inte tröttnat på astronomi. Det är mer att jag ska till Luleå om 3 veckor nästan, och jag blir deppig så fort jag tänker på det ;)
Nu har tidningen Allt om Vetenskap givit mig lite inspiration, så nu känner jag för att skriva ett inlägg. Planerar även på att fixa en ny video, måste bara till observatoriet.

Jag har skrivit om Voyager sonderna tidigare, men jag läste Allt om Vetenskap häromdan och ville ta upp det här igen.

Rymdsonden Voyager 1 har nu efter 34 års resa i rymden nått ut till solsystemets yttersta gränsområden, i ett område som kallas för heliosfären(sök på bloggen för mer information). Det är ett område där solen nästan inte påverkar alls omgivningen alls, för att det är så långt bort.
Sonden befinner sig nu väldigt långt bort, det tar hela 16 timmar för sondens radiosignaler att nå jorden. 16 timmar är väldigt mycket, det är som att veta vilken låt som en radiostation ska spela, men man behöver vänta 16 timmar på att låten ska spela. Sen ska man vänta på nästa, som kommer 16 timmar efter. Ungefär så.

Den är nu på väg till den del av rymden där gaspartiklar från de övriga galaxen dominerar. astronomerna hade förväntat sig en skarp och tydlig gräns där heliosfären upphör, men den tycks inte finnas. Alltså blir den tunnare ju längre bort man reser.
Istället blandas solens allt långsammare gaser med materia från den yttre rymden. Eftersom man inte har haft någon tillförlitlig modell över det här gränslandet kan det hända att Voyager redan befinner sig i det som kallas det interstellära rymden (sökt på bloggen), där strålningen från avlägsna supernovor påverkar mer än solvinden, utan att vi vet om det. Tänk er att partiklar från närliggande supernovor träffar sonden, är det inte fantastiskt?

Voyager 1 kommer att fortsätta lämna data minst till 2020, då plutoniumreaktorn ombort slutar att fungerar. Sedan reser den vidare in i oändligheten och beräknas passera stjärnbilden Giraffen om ca 40 000 år. (källa: Allt om vetenskap)

Jag vet inte vad ni tycker, men jag kan inte beskriva det med ord. Den kommer att resa ut i rymden så länge den inte störs av en annan himlakropp där ute. Vem vet vart den hamnar? Den närmaste stjärnan ligger 4,2 ljusår bort, kanske finns det en chans att den reser så långt? Det går inte att förutspå det. Människan har nu lämnat ett riktigt spår efter sig. Vi kommer nog aldrig bli glömda ifall något när ute hittar sonden.