Jag har suttit och tänkt på en sak. Igår när jag läste era kommentarer så blev jag väldigt glad, för jag får sällan negativ feedback. Av alla kommentarer som jag har fått hittills så har 2 eller 3 varit "taskiga" kommentarer och dem godkänner jag inte. En av dem var bland annat "Jag tycker om det du gör men jag gillar inte sånna som dig, kurder" eller "Du ser inte ut som en muslim" . Ganska korkade kommentarer, speciellt den om mitt utseende. Hade kunnat skriva 1000 rader som "svar på tal", men äsch. Jag orkar inte lägga ner energi på sånt. Era kommentarer gör mig såååå glad!

Det som också gör mig glad är att jag har ökat intresset för astronomi bland ungdomar! Hur vet du det kanske du undrar? Jo, av alla mail jag får! Många säger att det är tack vare bloggen som dem hittade utbildningen rymdteknik, och att dem älskar min blogg. Jag får svara på frågor om utbildningar väldigt ofta, vilket inte är ett problem. Fler och fler hittar hit! Och nu samarbetar jag även med några, ett samarbete som jag kommer att skriva om snart. Blev hur glad som helst när jag fick beskedet!

Nu till själva poängen med detta inlägg. Jag kan inte låta bli att tänka på att jag en gång bodde i Turkiet, i en liten by och att om jag inte hade flyttat till Sverige så hade jag haft ett helt annat liv. När jag flyttade hit öppnades flera dörrar! Detta tack vare mina föräldrar. Min mamma ville bli sjuksköterska men hon fick inte studera av sin pappa. Det var för dyrt att studera då.
Eftersom att hon inte kunde uppfylla sina drömmar, så hjälpte hon sina barn istället. Hon sa att jag kunde bli vad som helst, och jag vågade drömma! Det har alltid varit min drivkraft. Jag designade min första marslandare när jag var 13! Jag vill bli astronom och ESA chef, och jag ska bli det!! Även om vägen dit är tuff, så kommer jag i slutändan att lyckas. Ni vet inte vad jag har planerat för ESA....
Ni kanske inte visste det, men jag har alltid tyckt om att hjälpa andra människor. Astronomi för barn och ungdomar är ett bra exempel (projektet jag startade). Jag ville att Biskopsgården, som är känt för att vara ett kriminellt och invandrartätt område, också skulle göra något under astronomiåret. Detta gjorde jag helt gratis så klart, och det var det värt! Det finns flera ungdomar på Biskopsgården som faktiskt har framtidsdrömmar men kanske inte litar på sig själva. Det är dessa personer jag vill hjälpa.

Jag funderar på att starta två nya astronomi projekt, men det blir lite svårt när man studerar samtidigt. Får se hur det blir med dem. Däremot vill jag gärna vara någons mentor. Jag vill kunna hjälpa till och vägleda en person (eller flera) så att hon/han kan nå sina drömmar. För jag vet vad som krävs! jag själv köpte mitt första teleskop som 13 åring. Då kunde jag ingenting om astronomi, men se vart jag är nu!

Så om det finns någon (eller några) som känner att hon eller han behöver lite hjälp då och då, tveka inte att kontakta mig! Min email kan ni hitta på bloggen. Jag hjälper er gärna! :) Ni behöver inte gilla astronomi för att få mig som mentor. Finns det invandrartjejer så ska ni definitiv kontakta mig! Jag vill hjälpa er, inspirera er ! 

Akta dig Jean Jacques Dordain! Snart tar jag över din plats ;).