Kolonisera den röda planeten
Det var ett tag sedan jag uppdaterade bloggen och det beror på att vi har haft tentaperiod här på unviersitetet. Så jag har suttit och pluggat ganska mycket och inte haft tid. Men nu är allt över och jag kan uppdatera igen ;)
Så vad har hänt under veckan då? Är säker på att många av er har läst artikeln om Mars på Aftonbladet. Om inte så har jag kopierat ett litet stycke.
Just nu undersöker man nämligen möjligheterna att inom 20 år skicka människor med en enkelbiljett för att kolonisera den röda planeten. Enligt brittiska Metro och en rad andra internationella medier vill NASA skicka folk till Mars alternativt till någon av planetens månar. Att resa dit beräknas ta cirka nio månader och resenärerna kommer enligt Metro inte kunna återvända på grund av de extrema kostnaderna som detta skulle medföra.
Så lite kort då, NASA planerar att skicka människor till Mars och låta dem bosätta sig där. Dem måste säga hej då till alla här på jorden, för det blir inget återvändo för dem.
Så inom 20 år ska detta ske, dvs. vi ska ha en marsbas, fungerande växthus och annat som en människa behöver för att överleva där det inte ens finns syre. 20 år är en kort tid faktiskt. NASA måste ju först (enligt mig då) skicka människor dit och låta dem återvända innan människor bor där permanent. Detta för att lära sig så mycket om planeten som möjligt, men samtidigt kan man se det som en simulering. För även om NASA har massa bilder som visar is och annat på planeten så kan dem inte allt om den. Man upptäcker ständigt nya saker. För tänk er, en atmosfär som för det mesta består av koldioxid och är så tunn att stålningsdosen är högre där. Hur ska en människa bo där egentligen?
Egentligen så går det, men det som mest oroar mig är syret. Syretankar behövs där, i stora mängder. Hur gör man för att få tag i all syre? Genom ett växthus? Eller kanske ett annan metod?
Det är mycket som står oklart och man borde inte ha så brottom med att skicka dit folk. Sen att dem ska bosätta sig där och aldrig komma tillbaka får mig att tänka på en annan sak. Ja, en resa till Mars lockar nog flera miljoner. Men tänk er att leva i en nästan isolerad omgivning, med nästan ingen kontakt med omvärlden (via internet eller radio bara) och att leva där med samma grupp människor. För så blir det, man kommer ju inte att skicka flera tusen människor samtidigt, NASA behöver "försökskaniner". Det återstår att se hur dem löser alla problem. 20 år är en kort tid som sagt....
Jag älskar verkligen tanken på att kunna göra det... Men som du säger känns det nästan orimligt. Vi borde först och främst besöka planeten. Känns ganska riskfyllt att innan man ens varit nära planeten, så ska man bo där permanent. Och 20 år är inte speciellt länge...
Im in!