Back to Mars.
I'm back again! Det gick bra :). Om 1 vecka ungefär börjar jag övningsköra, längtar! Ska till Sumeya om 5 minuter ;D. Hon lockar alltid dit mig genom att säga : Jag har massa gott hemma. Då blir jag genast intresserad.
Och nu till Mars igen. Läste en intressant artikel. Som ni vet så har man hittat metan på Mars. Och nu påstår en astronom att vi alla är martianer, dvs är från Mars. Eller hon har snarare en hypotes om detta.
Heather Couper, a UK astronomer, has suggested that humans could be Martians. She has hypothesised that the meteorites from the Red Planet may have seeded life on Earth billions of years ago. "Mars is closer to the solar system's asteroid belt than us and must have been hit by many more impacts. Some collisions blasted bits of Mars into space, which circled the sun and fell to Earth as meteorites," Couper said.
Jag vet att en himlakropp lika stor som Mars kolliderade med Jorden, därav bildades månen. Kanske hade denna himlakropp med sig utomjordisk liv? Jag vet inte om hennes teori är den bästa. Jag väntar spänt på om denna hypotes utvecklas eller inte.
Anki
Couper har ingen ny hypotes egentligen utan det är en ny variant av den gamla tanken att mikroorganismer skulle kommit till Jorden utifrån istället för att ha uppstått här. Det är lite långsökt men inte omöjligt. Även jordiskt material har för övrigt landat på de andra planeterna i det förgångna så eventuella marsianer kan ha sitt ursprung här istället för tvärtom. Det får inte vara för stora meteoriter om det skall tänkas fungera att de inte blir förstörda vid nedslaget. När en hel planet slår ner blir det varmare till och med än solens yta. Efter den kollision som anses ha skapat Månen så följde en period då både Jorden och Månen var helt täckta av så kallade magma-oceaner. Som namnet antyder fick livet vänta ett tag där och sedan börja om på ruta ett...
12:11:01
christofer
Ja det lutar nog mer åt en lite mindre meteorit, i sådan fall, med "liv" på något sätt inkapslat/inneslutet under ytan av meteoriten (eller möjligen i en snöboll/komet). Hade "livet" legat på ytan hade det nog brunnit upp av friktionen på väg med genom atmosfären. Detta borde ha skett strax efter att jordytan stelnat, som Anki lite indirekt påpekade. Detta är vad jag tror om denna och tidigare inkommande-liv-teorier.
Assi
Håller med dig Christofer! Inuti en meteorit. Men frågan är, var kom meteoriten ifrån? Kanske har fler planeter fått besök av liknande meteoriter. Chansen är stor, jag menar kolla på Kuiperbältet. Jättemycket sten som kan innehålla liv! Det här är det som gör astronomi så intressant!
21:40:25
Anki
Det är så spännande det kan bli, faktiskt, det där med livets ursprung och var det kan finnas nu och ha funnits förut. Livets ursprung är gåtfullt eftersom den tänkta första cellen redan måste ha innehållit väldigt mycket komplexitet för att vara kapabel att undergå evolution och ge upphov till ännu mer komplexa celler. Guds finger petade runt i sörjan fniss Men var det i sörjan just på Jorden eller ens på någon planet det först petades? Somliga gillar kometer som alternativ. När solsystemet var ungt fanns ännu stora mängder radioaktiva nuklider som hade medellånga halveringstider (De är borta nu; vi har kvar bara lite av dem med långa halveringstider) All radioaktiviteten gjorde att även små isbollar långt från Solen kunde smälta inuti, plus att den kunde vara en energikälla för eventuella celler som uppstod. En sorts stjärnenergi på burk kan man säga. "Heta" supernovarester. Ja och sedan har vi asteroider här och där. De är/var större än kometer och har varit heta längre tid. Ceres avslöjar spektrallinjer av vittringsprodukter som bildats i vatten. Den har inte besökts av någon sond ännu men man kan ana en del via teleskop. Ceres verkar vara ett mellanting mellan Mars och Europa, fast har inte hållit sig varm mer än några få miljoner år kan vi anta, men även det är lång tid. Vad kan ha hunnit uppstå där? När kollisioner skett i asteriodbältet, väldigt frekvent, har det inte haft svårt att kastas vitt och brett omkring och ge alla planeter en rejäl gödsling. Vad det än är ligger det infruset nu och väntar på oss. Ta en resa dit, någon med resfeber... Assi, vill du?? L
Ok Jag betalar :-D
16:20:42
Assi
det där med energikälla var ju intressant. :D Jag ska hålla föredrag snart. borde fråga dig lite. du verkar kunna mycket heheh :D
Ja, om du betalar så hänger jag meeeeeeed ! ;D
17:23:36
Anki
Väldigt "alien" med radioaktivitet som energikälla för liv, eller hur? Hur kan det funka? Man vet ett litet ekosystem -det enda hittills upptäckta som innehåller endast en enda art- (!) i grundvattenfyllda sprickor som bekvämt kommits åt på ett par kilometers djup i en guldgruva i Sydafrika. (Bekvämt för forskarna alltså, kanske inte för gruvarbetarna..) Men där i alla fall kan man se mikroorganismer som använder väte som bildas genom att radioaktivitet i berget spjälkar vattenmolekyler till syre och väte. Jämför med gröna växter som använder solljus till att spjälka vatten. Det är klart att produktionen av väte i Jordens nuvarande berggrund är extremt långsam så inte myllrar det av mikrober utan det är en sparsam population men de trivs! Det har även berättats om en svart mögelsvamp som klarar av att växa i de fuktiga gångarna under den havererade reaktorn i Chernobyl. Den växer fortast i de zoner som är mest radioaktiva, och man tror att den också drar nytta av vätgasproduktionen som strålningen ger upphov till. Kul att tänka på är att när solsystemet var "nybakat" så var hela bergrunden på alla planeter lika starkt radioaktiv som källargångarna under Chernobyl. Det var i en sådan "het" miljö livet först började trivas.
Hur är det med motsvarigheter till guldgruvan fast på andra planeter? På Mars finns det bra möjligheter att hitta rymliga grottsystem på djup med behaglig temperatur. I Sydafrika blir det ju obehagligt varmt redan på några hundra meters djup under markytan. På Mars är det tvärtom först flera kilometer ner som det börjar bli lagom för oss. Ja jag vet; med så tunn atmosfär känns det inte kallt på grund av "luften" utan det är när man trycker sig mot bergväggarna som man känner kylan från dem. Men tänk hur det skulle vara att trycka sig mot en ljummen marsiansk grottvägg :) Som tidigare nämnts så finns sprickor i urberget men de är nog mestadels för smala för människor och även, i sina blöta delar, till stor del igengeggade med lera. Däremot en annan typ av berggrund där är den som består av tjocka lager med gips, magnesit, respektive salter som magnesiumsulfat, järnsulfat och natriumklorid. De där saltlagren har avsatts i urtiden då sjöar eller rentav hav, torkat in. Sedan har återkommande vulkaniska episoder täckt över med aska och lava i lager på lager så det på många håll blivit flera kilometer annat ovanpå saltlagren.
Nedslag och rörelser i skorpan har skapat
sprickor som genomlöpt saltlagren (Det är lättspräckt material) Senare har det kommit episoder då grundvatten pressats genom spricksystemen och löst upp väggarna på samma sätt som då Jordens grottor bildats. Man kan ana dem på de ställen taken rasat in och det bildats kollapskratrar, ofta i kedjor, en kratertyp som ser annorlunda ut än nedslagskratrar. I de fall då ett tjockt lager hård lavabergart ligger ovanpå saltlagren bör det vara motståndskraftigt mot att rasa ihop, så det finns anledning att tro att man här och där på Mars kommer att kunna hitta mycket imponerande grottsystem som kan var åtkomliga från någon punkt långt ner på väggarna av raviner eller nedslagskratrar som skär sig långt ner i marken. Flera mil långa grottsystem kanske, och i en del kanske det tränger upp fukt och metangas från de djupa urbergssprickorna som här och där korsar saltgrottans gång. Faktiskt kan det finnas miljöer där långt inne som är både milda och fuktiga. Tänk er att utforska därinne, med tung packning men låg gravitation så det är bara lagom ansträngande men inte extremt. Man kan ha tält med sig och slå läger inne i gångarna. Lufttäta tält som blåses upp med syrgas och man ligger därinne lugn och go. Hur skulle det kännas att ligga där i sin sovsäck där absolut ingen människa någonsin varit; i totalt mörker och tystnad förutom ett lätt ploppande då det emellanåt trillar ner droppar på tältet från den fukt som hela tiden kondenseras i taket på grottan, och känna sig mer och mer sömnig och just när man skall slumra in börjar man tänka på typ Kurdistan eller Göteborg. Hur skulle man uppleva sedan att på morgonen klättra ut ur grottan och i gryningen se Jorden som "morgonstjärna" och ha sitt hem uppe i himlen medan man själv står på en markyta som ens vänner i himlen ser på sin himmel...
Assi skulle ha svårt att somna. Hon skulle sitta vaken i tältet och skriva i bloggen tror jag :) Man får väl ha små länksändare här och där längs grottgången som reläar till en kommunikationsparabol utanför öppningen. Några minuters fördröjning och sedan - uppdatering ;-)
I det läget vill vi INTE läsa att du har kräksjuka LOL Ni som skall iväg på resan får nog sitta i karantän ett tag så ni vet att inga akuta virus hänger med!!
18:32:11