Apollo 16

NASA släppte igår en video där man kan se Apollo 16 astronauternas instrument och annat (som fotspår), som dem lämnade efter sig. Man kan bland annat se Charles Dukes spår, astronauten som jag träffade för inte så länge sen. Det går att se månlandaren, kratrar och andra områden som dem undersökte. Om detta inte bevisar att människan har landat på månen så vet jag inte vad som övertala alla som inte tror på att månlandningarna. Videon är väldigt bra, ta en titt!

Meteorregn

Ni missar väl inte Lyriderna? Här i Göteborg kommer det att vara mulet, så jag kommer med stor sannorlikhet att missa meteorregnet. Samma visa varje år..

Endeavours flight deck

Inuti rymdfärjan Endeavour, flight deck. Tänk vad svårt det är att flyga en rymdfärja egentligen. Så många knappar måstememorera, så många skärmar man ska hålla ett öga på. Failure is not an option här, garanterat. Detta är i alla fall dagens APOD bild.

Pilot trodde att Venus var ett plan

Aftonbladet hade en rolig artikel om en pilot som var trött och trodde att Venus var ett flygplan. Det slutade med att han fick störtdyka för att hindra en eventuell krock, vilket ledde till att 16 presoner blev skadade!
Enligt uppgifterna tog piloten en 75 minuters lång tupplur under sin rast. När han gick tillbaks till cockpiten var han lite trött, ja ni vet hur det känns efter en tupplur. Man känner sig lite trött i huvudet och kanske borta en liten stund.
Så när han var redo att flyga planet såg han som sagt Venus och trodde att det var ett flygplan som flög mot hans riktning. Detta fenomen kan upplevas när något flyger mot en. Då ser man ett fast sken, men så fort planet ändrar riktning så ser man lamporna blinka. Det är för att ljuskällan är riktad mot dig, så det borde vara logiskt. Alla har sett det!
Han var rädd att det andra "planet" (vilket är en planet HA HA) var mot kollisionskurs. Nedstigningen varade i 46 sekunder och passagerarna som inte var fastspända flög upp mot taket och slog sig illa. De skadade fick föras till sjukhus och omplåstras. Som tur var lämnade dem sjukhuset med lindriga skador. Det kunde ha slutat allvarligare!
Vad ska man säga? Jag har aldrig tänkt på att en himlakropp kan missleda en så mycket. Det känns som att man borde ha blivit varnad i förväg ifall det hade varit ett annat plan, för det finns ju radar. Aja, sånt händer. Den mänskliga faktorn förvånar mig ibland. Rolig artikel i alla fall.

Vetenskapsmän som inspirerar. #2 AndreasJohnsson

Hej alla rymdintresserade!

 

Jag som skriver heter Andreas Johnsson och jag är förnärvarande doktorand inom geovetenskap vid Göteborgs universitet. I mitt forskningsprojekt undersöker jag planeten Mars landskapsutveckling och detta kommer jag att berätta lite mer om nedan. Jag blev tillfrågad av Assi vid ett av mina föredrag på Chalmers om jag inte kunde skriva ett inlägg på hennes blogg om min väg till planetforskning. Jag hade läst Astrobloggen innan och jag är imponerad av Assis entusiasm och intresse för rymden. Likaså gör Assi ett viktigt arbete med att nå ut med ämnet. En sådan förfrågan kunde jag självklart inte tacka nej till!

Jag såsom många andra fascineras av rymden och redan i tidiga år lånade jag böcker i astronomi på lokala biblioteket i värmlandska Kil. Jag måste medge att jag inte förstod så mycket av vad som stod i de avancerade böckerna, men bilderna var vackra och stimulerade fantasin något oerhört. Som ung låg mina intressen åt rymden och dinosaurier, lite som Kalle i ”Kalle och Hobbe”.

Intresset för naturvetenskap växte under högstadiet och inför gymnasievalet blev det naturvetenskapligt program i Karlstad. Även om biologi och naturkunskap var hemskt spännande så upplevde jag kemi och matte speciellt besvärande. Fysik var kul, men de frågor inom astronomi jag var intresserade av togs sällan upp och belystes bara i ett kort kapitel i kursboken. Det kändes som om rymden verkligen var onåbar och enbart något för mina egna tankar och drömmar. Det hindrade mig dock inte från att skriva mitt avslutande specialarbete (som det hette då) om planeten Mars. Inte visste jag då att vår röda granne skulle forma mitt framtida yrke och ambitioner så till den milda grad att den nu varit ett heltidsjobb i över fem år!

Hur hamnade jag då här? Vägen må ha varit lite brokig men magkänslan pekade trots allt i samma riktning hela vägen. På Karlstad universitetet valde jag en ingenjörsinriktning mot geografiska informationssystem (GIS). Det är en utbildning som varvar teknik och framförallt geovetenskap. Inom GIS arbetar man med lägesbundna data som enklast beskrivas som interaktiva digitala kartor. GIS är ett viktigt verktyg, men jag insåg snart att mitt intresse främst var geovetenskap. Nära min examen upptäckte jag möjligheten att bygga på utbildningen med en magisterexamen inom naturgeografi via Göteborgs universitet. Ämnet naturgeografi behandlar alla de processer som verkan mellan landskap och atmosfär över korta och långa tidsperspektiv. Några exempel på naturgeografiska frågor är; vilka områden riskerar jordskred med ökad nederbörd; vilka kustnära städer kommer att svämmas över vid en höjning av havsnivån osv. Ämnet är av gammal tradition uppdelat i klimatologi (studier av vädret över längre tid) samt geomorfologi som behandlar landskapets utveckling. Kurserna jag läste var spännande, men så klart jordbundna. Mina föreläsare såg dock inget problem i att jag valde att skriva mina rapporter om extraterrestra landskap och klimat, som t.ex. Venus heta klimat och Mars frusna landskap. Detta var något jag var helt ensam om. När jag sedan stod inför valet att skriva mitt examensarbete så vågade jag inte tro att något annat än Jorden var att tänka på. Examensarbetet tar ju trots allt en hel termin (ibland längre) att färdigställa och det kräver en hel del tid och även en handledare som är insatt i ämnet. Någon sådan expertis fanns inte på min institution.

Min handledare hade dock sett min entusiasm vid tidigare arbeten om Mars och vågade därför uppmuntra mig att försöka mig på ett examensarbete. Sagt och gjort, jag valde att göra ett arbete om Mars men vart skulle jag börja? Hur får jag tillgång till data? Kan jag hitta någon som vill ställa upp som mentor/handledare som kan ämnet? Jag beslutade mig för att helt enkelt skriva till så många internationellt kända forskare jag kunde och fråga om de kunde vara ett stöd. Adresserna hittade jag på de vetenskapliga artiklar jag använt i mina rapporter. Till min stora förvåning fick jag

många positiva svar! Närmast mitt eget intresse var Professor Jack Mustard på Brown University i USA, som är en världsledande marsforskare. Han hade arbetet med Mars landskapsutveckling i många år och tyckte mina frågeställningar var intressanta. Med Jacks hjälp kunde jag nu nå de relevanta data som behövdes för arbetet. All planetär data finns faktiskt gratis och lätt tillgänglig på nätet, bara man vet vart man skall söka. Examensarbetet blev en mycket spännande resa och det var kittlande att studera alla dessa satellitbilder av en annan värld. Mars visar på många likheter, men också besynnerliga olikheter. Varje bild som laddades ner var en upptäcktsresa! Vad skulle jag få se nu? Tanken på att bara en handfull forskare hade sett dessa bilder innan gjorde upptäckarglädjen ännu större.

Under arbetets gång erhöll jag ett resebidrag från Rymdstyrelsen för att besöka Brown University. På universitetet var väggarna täckta av bilder av andra planeter och månar. På kontoren satt folk som arbetade med att studera t.ex. Venus, Mars, Merkurius eller Saturnus måne Titan osv. Möjligheten att kunna jobba med detta kändes svindlande! Skulle jag kunna göra detta i Sverige efter min examen?

I Sverige fanns vid tiden inget nätverk för studier av planetära landskap. Än i dag är det framförallt Mars och Venus atmosfärer som står i fokus för den forskargrupp i Kiruna som använder ASPERA-instrumenten ombord på Mars- och Venus Express. Jag hade dock skaffat mig viktiga internationella kontakter inom ämnet och beslöt mig för att söka forskningsmedel via Rymdstyrelsen. Min första ansökan var dock full av nybörjarfel och jag fick avslag. Men trägen vinner och min andra ansökan gick igenom! Då hade jag jobbat som säljare på Åhléns City i Göteborg i väntan på beslut.

Tiden som doktorand är krävande men oerhört stimulerande och rolig. Det finns ingen ”instruktionsbok” utan problem får lösas på egen hand eller i diskussion med handledare och kollegor. Inledningsvis gick mycket tid till att få grepp om vad andra forskargrupper jobbade med. Jag ville ju inte sitta med ett projekt som någon hade chansen att hinna före med. Nu är jag involverad i ett projekt med tyska forskare. Inom projektet arbetar vi med Svalbard som en ”referensmiljö” för de nordliga och sydliga landskap vi studerar på Mars. I dessa områden ser vi landskapsformer som visar slående likheter med vad som finns på Svalbard. Det finns även andra likheter och det är det markbundna frusna vattnet (permafrost) och att det är torrt och kallt. Jämförelserna gör att vi kan dra slutsatser om de troligaste processerna som verkar/verkat på Mars. Projektet gör också att jag sedan 2007 haft den stora förmånen att få åka på fältarbete till Svalbard. Svalbard har ett fantastiskt landskap med glaciärer, platåberg och svindlande vyer samt en oerhört spännande geologi. Svalbard har för länge sedan varit både lummig tropisk skog och grund havsbotten. Paleontologer gräver ut nya marina reptiler varje år. Några är 7-10 m långa och förra året hade jag lyckan att få se några av dessa på utgrävningsplatsen. Då slogs jag plötsligt av insikten att jag upplevde mina två största barndomsintressen, rymdforskning och dinosaurier i en och samma stund (ok vän av ordning, de är visserligen reptiler men de levde i alla fall samtidigt som dinosaurierna:)

Mitt råd är att följa ditt intresse och lyssna till din magkänsla, var ihärdig, ha stort tålamod och våga fråga. Om du är intresserade av solsystemets planeter så är geovetenskap en utmärkt ingång på universitet. Även om specifika planetära kurser är få i Sverige så finns det möjlighet att söka och studera vid sommarskolor i Österrike, USA och Holland med inriktning planetär vetenskap. Utbytesprogram med europeiska universitet kan säkert också leda till planetära kurser om man tittar noga. Forskargrupper i utlandet kan också vara öppna för examensarbetare om man bara frågar dem.

Lycka till!

Andreas

Ett stort tack Andreas som ställde upp!


Saturnus på himlen

Hej alla!
Jag kommer med kort varsel nu, men bättre att påminna er än att strunta i det. Imorgon kommer Saturnus att vara som närmast oss. Den kommer att befinna sig bakom jorden, räknat från solen då, och planeten kommer att vara synligt från hela natten, till nästa soluppgång. Därför är det ett bra tillfälle att observera den, för Saturnus kommer att vara väldigt ljusstark också. Jag borde ha påmint er tidigare, jag vet. Men ni har ju alltid chansen att se Saturnus en annan dag, den är bara bättre att se imorgon. Vill ni läsa mer om detta ska ni besökaEarthSky

Glöm inte att Lyriderna som har sitt maximum den 22/4. Dubbelkolla gärna datumet för att vara på den säkra sidan.

Vill ni se rymdfärjor?

Hej alla!
Förra året (tror jag) skrev jag om att de vita rymdfärjorna som vi är så vana att se inte kommer att användas längre. Istället kommer nya om några år. Jag skrev att dem skulle ställas ut på ett museum kanske, men visste inte vilket/vilka. Nu är det bestämt och har ni vägarna förbi Washington och the National Air and Space Museum's Steve F. Udvard-Hazy center så passa på. Rymdfärjan kommer att sättas fast på ett Boening plan som ska flyga den mot dess destination.  Den andra rymdfärjan, Endeavour, ska till Los Angeles, till California Science center i September. Och Atlantis kommer att skickas till Florida, till Kennedy Space Center's Complex. Hur allt kommer att gå till kan ni se nedan. Kanske får någon av er chansen att se dem en dag? Jag hoppas att jag får göra det

Storleksskillnad

Ibland kan man inte förställa sig hur stora objekt det finns i universum. Bilden är dagens apod bild. Ni ser Jupiter i bakgrunden och Io framför den. Io är en av Jupiters månar, en väldigt aktiv måne.

Ställ en fråga till en astronaut

Hej alla!
Jag hittade en intressant artikel på ESAs hemsida. ESA har en Twitter tävling, där den som följer astronauten André Kuipers twitter @Astro_Andre kan få chansen att ställa en fråga till honom. Han kommer att svara på frågan från ISS! ESA kommer att välja de 10 mest intressanta och unika frågorna, inte en vanlig fråga. Han han säkert fått frågan hur känns det att vara i rymden tiotals gånger? 
Vill ni delta så ska ni besöka
DEN HÄR länken. Där hittar ni information och anmälningsblankett. Jag tänker definitiv delta. Astronauten Frank de Winne svarade på min fråga för ett par år sedan, även Christer Fuglesang har svarat på mina frågor och Mars500 teamet har också svarat på en fråga. Kanske blir det André den här gången?
Jag kan nämna att André är väldigt uppskattad i Holland. Han är en holländsk astronaut och när jag besökte ESA såg jag en vägg fullt med artiklar om André. Han fanns lite överallt faktiskt, har för mig att jag såg honom på fler ställen.Man märkte verkligen att dem är stolta över honom.

Bläck som leder ström

Hej alla!
Snacka om att inte uppdatera, jag är sämst på det nu för tiden. Det beror mestadels på att jag pluggar, men jag är även trött i kroppen efter resan. Jag vaknade strax innan 7 varje morgon och somnade över 23. Jag är absolut ingen morgonmänniska. Vi var även på resandes fot hela tiden.
Jag hittade en underlig video på Youtube som jag tycker att ni ska se. Det handlar inte om astronomi, utan vetensklap rent generellt. Bläckpenna som leder ström...what? Se själva.
Det som gör den här pennan så unik är att man kan rita ledningar på bland annat papper, och sen när man kopplar ihop det med ett batteri till exempel så leds det ström, till en lampa ifall man vill det. Vilket smidigt sätt, kanske slutar man löda och skapar mycket mer avancerade och bättre kretskort i framtiden med denna metod?
Man kan även använda en vanlig blyertspenna och "skapa" kretskort på ett papper. Sök: paper Circuit på Youtube.

RSS 2.0